varbergsflickan

Jag må, som ni alla vet, ha världens dummaste granne. Han är.... ett jävla orginal. Drar på både film och musik på högsta volym så mina vänner får fly härifrån för att de blir för irriterade. Så ska det inte vara! Har gått och övat in ett "nu jävlar får du skärpa dig"-tal i huvudet, och jädrar vilket tal sen! Men sen när det väl kom till kritan och han rusade upp hit efter Johannas och min protest (läs: hoppa på golvet) fick jag inte fram ett ord. Johanna räddade mig. Han fortsatte vara vansinnig och Johanna och jag likaså. Tills i fredags eftermiddag. Då plingade han på. Anna, sjuk, Sandberg öppnade dörren med håret på ända och världens sunkigaste kläder med en nys. Då hade vi ett bra samtal och han önskade att få komma in och höra hur "fruktansvärt" det låter. Det fick han gärna, men inte den dagen då han förmodligen bara blev smittad av att ha mig en meter bort. Då avslutade han mötet lite snällt "då ska jag absolut tänka på det extra mycket nu när du är hemma och är sjuk" så log han och gick! Yes, tänkte jag! Han förstod! Ja, eller hur. I detta nu brötar han på likt förbannat i vanlig ordning. Får för hans egen skull hoppas att han hinner sänka innan J, E och F kommer för ett som är säkert, det är att F kommer banka på och tala honom till rätta för femton personer! Vi gillart!

 

/Tant88