Onsdagstankar.
Jag har gjort val i mitt liv. Många, många val. Svåra och tuffa beslut, vilket har resulterat i ångest, glädje, sympati, depression, kärlek och ja Gud vet vad. Känslor högt och lågt, inuti och utanpå, kors och tvärs. Endast jag vet, vad jag kände exakt just då, i det ögonblicket. Då beslutet togs. Jag är stolt över alla mina beslut, för de har skapat mig till just den jag är, idag. Beslut som varit så svåra eller för all del, lätta, att ta.
När allt kommer till kritan; vem är Du i glada, ledsamma, tunga, kärleksfulla, ångestladdade, spirande eller omänskliga situationer? Dig själv. Och det bästa är att bli bemött av sina vänner av samma krydda. Inga ifrågasättningar, sura miner eller beklaganden. Utan som en människa, en vän, med öppna armar. Som inte kräver. För att kräva, det är att kväva.
Imorgon, den 22/10 firar vi två år.
Men jag är jag. Och jag är stark. Och skör. En människa helt enkelt. Inte mer än så. Förutom mig själv, och tacka fan för det! Jag älskar att vara jag!
När allt kommer till kritan; vem är Du i glada, ledsamma, tunga, kärleksfulla, ångestladdade, spirande eller omänskliga situationer? Dig själv. Och det bästa är att bli bemött av sina vänner av samma krydda. Inga ifrågasättningar, sura miner eller beklaganden. Utan som en människa, en vän, med öppna armar. Som inte kräver. För att kräva, det är att kväva.
Oavsett om det går en dag eller halvår. Ett år? Inga krav, inga måsten. Det är kärlek.
Jag älskar verkligen min tjej, min stöttepelare som är med mig och som visar vem jag verkligen är. Mig själv.
Imorgon, den 22/10 firar vi två år.
Tack min finaste Älskade. Tack ❤️ Du gör mig så ofattbart lycklig!
